Sara

Återigen sitter jag här med mina läxor. Idag råkar det vara labbrapporten (som ska vara inne imorgon). Eftersom vi i gruppen aldrig har fått fingrarna ur fishålet och fått det gjort tidigare, så sitter jag nu här och försöker ta itu med den ensam. Tyvärr går det inget vidare, eftersom att det inte är jag som har alla dessa viktiga beräkningar som ska finnas med i det mesta i rapporten.
Nåväl, det är inte mycket att göra åt antar jag.. För orka sitta och älta och bekymra sig för saker man ändå inte kan påverka.

Förstår inte varför jag ska vara såååå trött hela dagarna. I skolan funkar det ändå något sånär, men så fort man kommer hem så orkar man knappt hålla ögonen öppna. Då sitter man och tänker "Näää, jag ska inte vila på dagen för då kommer nattsömnen vara totalt fördärvad".
Som att det fungerar? Vid en sådär kl 21 på kvällen börjar man vakna till liv, och somnar gör man alldeles för sent vaaarje kväll.
Borde gå ut och vara lite pigg och social på dagarna, men när man inte orkar.. Så trist att det är seeent på kvällen man ska vara som mest levande. Då sover ju alla andra.

Idag känner jag mig ovanligt.. nere.
Nere var ordet. Ordet som.. Nä nu ska jag inte fortsätta.
Nämen det är tredje veckan i skolan efter jullovet och jag har helt tappat livslusten. Igeeen.  Då är det illa. Väldigt illa.
Allting känns mest.. Kasst, rent ut sagt. Vet inte direkt av vilken orsak det är heller. Kanske borde klistra in arbetet jag har gjort om depressioner på psykologin, här. De flesta symptomen är skrämmande lika.
Inte för att  det behöver betyda att jag är deprimerad. Bara ungefääär.

Idag längtade jag bara efter att skoldagen ta slut. Det första lektionen gick bra. Efter det satt jag bara och räknade minuterna. Jag var på ovanligt dåligt humör och bara allmänt leds på det mesta runt omkring mig. 
På matten får man aldrig någon hjälp heller. Eller jo förresten, hon hjälpte mig ju med nääästan ett helt tal den här gången, och lektionstiden var på 1 h och 20 min. Värt att vara där. Hos vissa står hon hur länge som helst, och sen när hon väl kommer till en själv (om hon nu kommer) så springer hon iväg fortare än att man hinner blinka.
I tisdags, så satte jag mig nästan längst fram i klassrummet, där hon började hjälpa folk. Tjugo minuter, och tre stycken människor senare, kom hon äntligen och skulle hjälpa mig och Sara V. När hon hade hjälpt Sara att lösa sina problem och var på väg till mig, så fick jag höra : "Nämen nu måste jag gå dit bak så att jag hinner hjälpa dem också".
Jaha, det var det. Fick som vanligt inte någon som helst hjälp, och så undrar hon varför det inte gick något bra på förra provet. Jadu.. Tänker man bara lite så uppdagas svaret rätt så fort.
Jag kan ju bli min egen mattelärare så kanske det löser sig? Eller så inte.
Annars är hon en jättebra lärare, det är inte det, men när man aldrig får hjälp. Det är det som är det.. dåliga.

Inte för att man ska klaga, men ibland känns det som att man måste.


(Lite halvtaskig bild, men det struuuntar jag i idag. För idag är inte min dag).