PALTJÄÄVEL!!
Jaa det är så det känns. Jag får ingen kärlek eller respekt alls. Du min stora kärlek, varför gör du såhär mot mig? Jag älskar ju dig.. Varje ord du säger (eller snarare som du skulle vilja säga) är hemska ord som etsar sin fast i huvudet på en.
Varje handling du gör är egoistisk. Den enda du tänker på är dig själv. Jag känner mig som en inburad.. Fågel.
-För det oftaste sitter jag inlåst i min bur och bara längtar efter att någon ska komma och släppa ut mig. Även fast jag älskar dig så är jag hellre borta från dig när du behandlar mig så illa. Du har dina stunder när du vill komma och vara nära, du lyssnar och jag känner mig älskad, men de stunderna är alldeles för få. Jag orkar inte längre.
Kära potatispalt, varför vill du mig illa? Det enda jag vill är att smaka några tuggor, möjligtvis hela dig, men du bara försvinner längre och längre bort. Du fastnar liksom inte i gaffeln, utan med din sega slemmiga kokta deg hoppar du iväg från mig. Vad har jag gjort för att förtjäna detta? Jag älskar ju dig.. Jag tänkte skriva att jag hoppas att du läser detta, men i paltreceptet står det inget som läs- och skrivkunnighet. Antar att du är analfabet..
Palt, palt, älskade palt.. Jag önskar att du inser att DEN ENDA PLATS DU HÖR HEMMA PÅ, PALTJÄVEL, ÄR I MIN MAGE!