Alltså..

.. Nu sätter ynkliga jag igång igen, men jag vet verkligen inte vad jag ska göra. Jag förstår inte alls vad det är med mig, men gissar att det har att göra med alla dessa.. avvikande och vilseledande vägar som finns överallt omkring mig nu. Och hur kan allt slå om så plötsligt?

Dagen började likadant som den verkar sluta. Eller ja, den till och med började bättre.
För någon timme sedan var jag på ett humör a'la great, vilket sedan hastigt förbyttes mot.. det här?
Har gjort bort nästan alla läxor + pluggat teori i någon timme, helt utan att klaga.
Nu däremot känner jag mig så vilsen så att jag inte ens kan förmå mig att gå till sängen. Vad är det med mig?
Skolan känns, som allt annat, just för tillfället jobbigare än någonsin. Har inte direkt någon drömdag heller imorgon. Den börjar lite fint med matte kl 08:00 på morgonen och slutar 16:15 med en lång lektion projektarbete.
Måste säga att Julia, du är guldvärd. Vad skulle jag göra om inte du var där i skolan med mig? Dagarna är faktiskt uthärdliga och vi försöker vara seriösa, så gott vi kan. Det brukar ju inte alltid sluta i misär, så något gott bär det väl ändå med sig? =)
Du ställer alltid upp för en om man ber dig om något, och det är jag oerhört glad och tacksam över. Du är super, helt enkelt. Ta det på alla olika sätt du kan, haha ;) Nämen jag vill att du ska veta att jag tycker om dig som vän på alla sätt och vis. Du är grejt!

Morgondagen ska jag genomlida utan att gråta. Ska man se det positivt så har vi ju faktiskt mer håltimmar än lektioner. Fast är det positivt egentligen? Haha, jag vet inte, men det kommer bli en hel del gymmande och promenerande hoppas jag :)

Undrar om man törs gå och sova nu? Jag vet inte.. Får väl hinka i mig en stooor stark kopp kaffe på morgonen så att ögonen orkar öppnas.
Nä, nu ska jag gå och kramas lite med Ior och tänka en eller annan god tanke innan jag faller i dvala.

Kommentarer
Postat av: Danii

Har du oxå en ior att kramas med ^^

2007-09-20 @ 09:26:21
Postat av: Julia

Vet inte vad jag skulle göra utan dig heller. Eller jo, förmodligen dra omkring helt själv i korridorerna som en vilsen iller. Det är faktiskt också tack vare dig och din sjuka humor som dagarna går att uthärda. =) Kram!


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback