Myror i benen
Jag är så rastlös så det sjunger om det. Kan inte sitta still, myror i hela kroppen. Jag vet inte vad jag ska göra. Känns som att jag måste ut och ta en riktigt lång springtur för nu är jag pigg och känner att energin finns där, men jag kan ju inte fara och träna såhär sent. För det första är det för mörkt (:F) och för det andra så kommer jag aldrig att somna om jag beger mig ut i natten nu.
Nej usch, jag får helt enkelt komma på något.. Fast allting känns jobbigt. Alltså inte jobbigt på det jobbiga sättet utan jobbigt som..
Jobbigt som att man vill äta, men inte kan för att man mår illa..
Jobbigt som att ha linser när ögonen är trötta..
Jobbigt som att man vill sitta ner, men är omöjligt pga all överskottsenergin..
Jobbigt som att det killar i hela kroppen och man inte kan göra nåt åt det för att det ska försvinna..
Jobbigt att sitta för att nacken och axlarna är helt utmattade..
Jobbigt som att man vill sova men inte kan för att det är rena virrvarret i skallen..
Jobbigt som att man vill skrika och bara släppa ut all irritation som har samlats i kroppen under dagen men är förbjuden att väsnas..
Jobbigt som att vilja vara lugn samtidigt som man har världens ångest över allt som borde göra som inte har gjorts..
Jobbigt som att man bara sitter och väntar på de rätta svaren och de snabbaste vägarna, men det är förgäves.. För det är aldrig så lätt som att bara vänta..
Jobbigt som att sitta och inte veta vad det är som är så jobbigt..
För jobbigt är det nog egentligen inte.. Förvirringen bara snurrar i skallen, jag mår illa, är hungrig, slut i skallen, prillig(?), rastlös, otålig, ont i magen, leds på allt ljud omkring, leds på alla krav och beslut man måste fatta.
Vill bara bli trött, sova en djup god sömn, slippa tänka och ha ångest över de där sakerna jag inte mår bra över (vet för övrigt inte själv vad det är) och stiga upp på morgonen pigg, glad, fräsch och helt utan bekymmer, bege mig mot skolan, fatta matten, bli skitsnygg på skolfotot (;P), gå på det där studiebesöket i kyrkan och bli riktigt fascinerad (av vad?), gå på biologin och bara njuta av eftermiddagen med Karin varefter jag åker hem och pluggar hela dagen (en stund) och har det så trevligt jag kan resten av onsdagen.
Sådana fina onsdagar finns inte, tyvärr så är jag medveten om det och ids därför inte ens hoppas litegrann. Hoppas att jag får skjuts till skolan i alla fall med tanke på att jag har en gaaanska lång sovmorgon.
Nej usch, jag får helt enkelt komma på något.. Fast allting känns jobbigt. Alltså inte jobbigt på det jobbiga sättet utan jobbigt som..
Jobbigt som att man vill äta, men inte kan för att man mår illa..
Jobbigt som att ha linser när ögonen är trötta..
Jobbigt som att man vill sitta ner, men är omöjligt pga all överskottsenergin..
Jobbigt som att det killar i hela kroppen och man inte kan göra nåt åt det för att det ska försvinna..
Jobbigt att sitta för att nacken och axlarna är helt utmattade..
Jobbigt som att man vill sova men inte kan för att det är rena virrvarret i skallen..
Jobbigt som att man vill skrika och bara släppa ut all irritation som har samlats i kroppen under dagen men är förbjuden att väsnas..
Jobbigt som att vilja vara lugn samtidigt som man har världens ångest över allt som borde göra som inte har gjorts..
Jobbigt som att man bara sitter och väntar på de rätta svaren och de snabbaste vägarna, men det är förgäves.. För det är aldrig så lätt som att bara vänta..
Jobbigt som att sitta och inte veta vad det är som är så jobbigt..
För jobbigt är det nog egentligen inte.. Förvirringen bara snurrar i skallen, jag mår illa, är hungrig, slut i skallen, prillig(?), rastlös, otålig, ont i magen, leds på allt ljud omkring, leds på alla krav och beslut man måste fatta.
Vill bara bli trött, sova en djup god sömn, slippa tänka och ha ångest över de där sakerna jag inte mår bra över (vet för övrigt inte själv vad det är) och stiga upp på morgonen pigg, glad, fräsch och helt utan bekymmer, bege mig mot skolan, fatta matten, bli skitsnygg på skolfotot (;P), gå på det där studiebesöket i kyrkan och bli riktigt fascinerad (av vad?), gå på biologin och bara njuta av eftermiddagen med Karin varefter jag åker hem och pluggar hela dagen (en stund) och har det så trevligt jag kan resten av onsdagen.
Sådana fina onsdagar finns inte, tyvärr så är jag medveten om det och ids därför inte ens hoppas litegrann. Hoppas att jag får skjuts till skolan i alla fall med tanke på att jag har en gaaanska lång sovmorgon.
Kommentarer
Trackback