Sara

Nu har man drabbats av det helgeliga hopplösa-fredagen-syndromet. Hojja, vet inte riktigt vad jag vill. Eller jag vet, men det vill inte bli så som jag vill kan man väl säga.

Uuuuasch, vill inte sitta här bara och slösa bort ännu en fredag kväll. Inte ens högtalarna vill vara mig till lags idag. Det låter alldeles förskrämligt.
Fanfanfan, vill göra något drastiskt. Som att bara fara ut och springa tills inte benen funkar längre, eller köra skoter tills bensinen tar slut och sen sitta där och..   ringa till någon jag tycker om och prata tills.. Men vafan skriver jag ?





Ebba Grön - Die Mauer

Halt!
här får ingen passera,
här kommer ingen förbi.
Kommer aldrig över nån mera,
så gå är du snäll om ditt liv är kärt.

Över taggtråden såg jag min livskamrat,
Susanne stod och gestikulera.
Jag har gått här i tjugo år snart,
men med en K-pist är det svårt att diskutera.

Jag gick långsamt hemåt,
hemåt den kvällen.
Skulle jag få se henne igen?
Hjärnan värkte,
hjärtat värkte,
Skulle jag bli hel igen?

En dag så stod,
så stod den bara där.
En mur mellan mig och den jag hade kär.
Vi bor två kvarter, ifrån varann,
men en grå prick är det enda jag ser av Susanne.

Vi skulle få leva här,
vi skulle få leva här,
vi skulle få leva här,
vi skulle få le, leva här.

alla vackra rosor är våta,
av blodet från ert heliga korståg.
Och jag ska aldrig förlåta,
det som hände vid muren.

Jag har tänkt jävligt mycket, mycket på att fly.
Jag vill se hennes kropp,
jag vill smeka hennes hy,
Höra hennes stämma, vara henne nära,
jag ska viska i hennes öra;

Vi skulle få leva här,
vi skulle få leva här,
vi skulle få leva här,
vi skulle få le, leva här.

Ja, jag vet, jag vet precis hur,
jag flyger över eran mur.
Å jag vet, å jag vet,
jag vet precis hur.

"I´ll be the acid spy."
Jag gör vad du vill.
Jag vet precis hur,
jag vet precis hur
Eh oh ah, jag vet precis hur.

Vi skulle få leva här
vi skulle få leva här
vi skulle få leva här
vi skulle få le, leva här.