Sara

Förväntningarna är.. Inte så stora som förväntat, men det bådar väl bara gott :)
Dagen har börjat bra. När jag vaknade kom farsan hem med ett boxerpaket, som i mina ögon inte kunde vara mer välkommet :) Satt och kopplade in båda boxrarna(?), varefter jag begav mig iväg mot klubbis och tipsrundan med mina syskonbarn + några till. Vann en hel del faktiskt, jag med min otur :D
Ialla fall så var jag så grymt sugen på choklad när jag kom tillbaka till klubbis, och fint som det var så fanns det ett chokladlotteri. 2 brickor för 5 spänn. Vafan tänkte jag, och slog till. Var så desperat så jag tänkte att jag lika gärna kunde slänga iväg min femma på ett litet tröstpris - plopp i allas ära :) Sagt och gjort. Gaaaah, mitt "turnummer" 28 var inte vinnarnumret. 3an var den lyckliga siffran. Nämen, titta.. Så hade jag nummer 3. Den råkade vara numret bredvid 28 på min bricka, wiiiha. En 200 g choklakaka för 5 kronor är inte alltid fel. Inte med mitt sug (höhö).
När det blev dragningpå tipsrunde brickorna visade sig turen vara kvar. Kom hem med Mat-Tinas kokbok och en guldig ljusstake med änglar. Jag som alltid velat ha en kokbok ;) Eller ja, den var väl som mest behövd när jag boddei lägenheten. Kom tyvärr just på att det var mack-åtgången som gick bäst då.

Kl 20.00 skuttar jag och Jossan iväg till klubbis för att kolla när the mighty majbrasa ska gå ett mindre vänligt öde till mötes. Efter det bär det av hit för ett litet bastubad (med förhoppningsvis tillhörande drink). När det är klartt är det dags för påklädning och lite annat smått och gott. Sedan - KLUBBIS, med dans och.. skoj ;)

Tömma kameran nu. Denna kväll ska dokumenteras :)

Mörkret är kompakt utanför. Jag vet eftersom att jag varit där just. Sitter och lyssnar på musik i mina hörlurar, i vetskap om att far sover och ska upp och jobbaom någon timme.
Tankarna virvlar likt en höstvind med gamla bruna löv som har sett sina bästa dagar, vilka nu går mot ett mindre upplyftande öde. (fin liknelse?)

Jag vet inte riktigt hur jag känner mig. Är nog ganska osäker på vem jag är just nu. Hoppas att det bara är en tillfällighet.
Jag vet inte vad jag vill, jag vet inte vem jag är.
Jag vet ingenting.
Det känns som att jag borde försöka hitta mig själv, och åtminsone bli bekant med vem jag är, för hur ska någon kunna lära känna mig om jag inte ens gör det själv?
Haha, det låter som någon.. Jag vet inte vad det låter som, och inte ens det känner jag mig trygg med.
Vem är jag?

Sådana här tankar är det som oftast irriterar hjärnan och lyckas etsa sig fast för en stund, ensamma kvällar framför datorn.
Det är nog här man sitter och grubblar och tänker på alla problemen som mest, och det är här allting stannar, och finns kvar.
Det känns bra att bara få skriva. Liksom låta allt trams rinna iväg.. bort. Man både tänker klarare och känner sig snäppet bättre när man fått ur sig det - på något sätt.
Det är saker man glömmer att prata om, så man måste får ur sig det på annat sätt.
Äsch, nu lägger jag av. Hoppas att morgondagen åtminstone blir som planerat. Inte för att jag egentligen har tänkt göra något speciellt - Eller det är ju ingen som vet vad jag har bakat för kakor för denna, förhoppningsvis, underbara dag ;)

Japp, har lyckats knalla hela sju mil på en vecka, mer eller mindre. Det är nog hurtigare än.. Någonsin :)

Med tanke på att jag har stigit upp vid tre-tiden imorse börjar mina ögonlock att kännas aningen för tunga för att jag ska orka slösa bort min sista tid av kvällen här.
De magiska orden som gäller nu är; Bok, säng, och så en lampa :)

Au revoir (ett av de få uttrycken jag lärde mig under mina fem år jag studerade franska).

Jo, det är då jag har stigit upp idag :) Det var faktiskt en skön tid at stiga up, för man var så pigg oh effektiv då. På tre timmar hann jag med en hel del fysikplugg, datakunskapsläxan, biologi-genomläsning och ett stycke svenska, så efter skolan (nu alltså) behöver jag inte göra någontiiiing alls i skolväg :)
Imorgon kommer jag nog inte orka upp lika tidigt, eftersom det enda skälet till att jag var uppe denna tidiga timme imorse var för att jag stupade i säng igår vid 17-tiden - på dagen!! Haha. Klockan hann bli åtta = kväll, och då ides jag inte stiga upp igen, så jag fortsatte sova. Var så trött efter gymmet, intervallträningen och gå-springningen till kullen sådet sa bara pang - så sov jag.

Har klarat mig igenom ett fysikprov också idag, så nu är det mesta lugnt :) Känns otroligt skönt, för det är inte ofta man inte har med sig några skolgrejer hem :) Och det är heller inte spciellt vanligt att man - kl 17- har varit vaken i 14 timmar :)
Nu kom far, så nu blir det att hugga ved för hela slanten. Vad gör man väl ändå inte för sina föräldrar :)
Skööönt, jag som just höll på att somna.
Nu behöver jag inte bekymra mig för det.

Den här veckan har inte börjat dåligt. Igår labbade jag på fysiken, och det var det mesta till lektion jag hade. Idag hade vi föreläsning och efter lunch var det bara idrott kvar innan skoldagens slut, och lite träning sitter inte alltid helt fel :)
Kunde inte bli bätttre heller eftersom att jag fick MVG på kemiprovet, yiess :) Känns som att jag måste gå och sova, så lycklig som jag är:)
Satt och räknade tidigare idag, och kom fram till att jag har gått ungefär 6,5 mil sen i torsdags :) + att jag har huggit ved, varit på gymmet, haft idrott (stenhårt) och gjort diverse andra saker de här dagarna också. Känner mig nästan ganska vettig :)

Vätskebristen vill inte göra sig glömd, så nu går jag till sängen med mitt ölglas (innehåll=vatten) där jag ska föröka ta mig igenom några sidor i min optimist-bok, utan att somna, i väntan på att farsan ska komma hem och laga käk - Jag är lat, jag vet!
Så blir det lite fysikplugg ikväll, men inte ens det kan nog förstöra min dag, punkt slut. :)

Åååh (inleder smörjan med ett klagorop), jag vill sova, vara vaken, spela gitarr, kolla någon riktigt bra film, plugga - det vill jag inte, jag måste - sticka ut och springa, förbereda mig för biologiredovisningen, fortsätta läsa min bok, ha ett One tree hill maraton, äta och umgås.
Tyvärr är dagarna alldeles för korta för att man ska kunna genomföra allting på en dag. Känner mig så olycklig så jag vill inte plugga heller. Det är bara för att jag har vetskapen om att det inte kommer bli något annat än att plugga resten av dagen som inte redan förflutit.
Fast iofs så gnäller man mycket mer än nödvändigt, för vill man verkligenfå det gjort och ger sig faan på att göra det, så blr det gjort. Kanske inte allt, men långt mer än hälften. Glömde att jag lovat mig själv att jag ska bli en positiv människa, med god livssyn och allt det där andra.

Till helgen är alla mina bekymmer ur världen, för då vankas det Valborg :)
-
127 dagar kvar :)

Manodepressiv sjukdom, som även kallas bipolär sjukdom, innebär att man drabbas av återkommande maniska och depressiva sjukdomsperioder. De flesta som har sjukdomen kan fungera normalt mellan sjukdomsperioderna. Kontinuitet i behandling och medicinering, och att lära sig om sjukdomen brukar minska risken att återinsjukna.De maniska perioderna kännetecknas av extrem eller ovanlig upprymdhet, de depressiva perioderna i stället av nedstämdhet. Båda tillstånden kan uppkomma oberoende av yttre orsaker, men både depressiva och maniska perioder kan utlösas av yttre stress.Sjukdomen drabbar närmare en person av åttio. Den är lika vanlig hos män som hos kvinnor. Sjukdomen börjar ofta i 20-30-årsåldern. Det är lika vanligt att insjukna i en depressiv episod som i en manisk. De flesta som har sjukdomen kan fungera normalt mellan de maniska och de depressiva perioderna.Det är flera faktorer som samverkar vid uppkomsten av  manodepressiv sjukdom. Det handlar om biologisk sårbarhet, till exempel ärftliga faktorer, personligheten och den stress vi utsätts för genom olika händelser i livet. En manisk period pågår ofta i minst en vecka. Stämningsläget är förhöjt och personen är ofta mycket upprymd, samtidigt som irritabilitet kan förekomma. Bland övriga symtom kan nämnas minskat behov av sömn, ökad aktivitet och förhöjd självkänsla som kan leda till konsekvenser för ekonomi och relationer. Depression är motsatsen till mani. Stämningsläget är sänkt. Patienten är nedstämd och orolig. Självkänslan är låg. Initiativförmågan och företagsamheten är nedsatt. 

Hmmm, jag och min paranoia.. Fel ord, hittar inte det rätta ordet. "Hypokondri" får ja väl kalla det i brist på ord i ordförrådet. Eller inbillning. Kanske varselbildningar?

Eller, jag menar skogshugging :D Har huggit sönder hela farsans björklass i tändstickor, fullkomligt obrukbara!
Äsch, det var bara de första vedträna som gick det ödet till mötes. Efter det gick det betydligt bättre :) Har väl hunnit med en björk.. Kanske en och en halv som max. De är faktiskt ganska svåra att träffa sådär i början. Yxan väger en hel den med, (höhö får jag skylla på det? =)
Efter gårdagens träningspass har jag en sådan brutal träningsvärk i hela kroppen att jag funderar på.. Att försöka motså frestelsen att lyfta armarna ikväll. Och inte promenera omkring. Tror jag ska sitta här, alldeles alldeles stillla, för då känns det bra :)
Ja, igår slutade jag vid nio på morgonen, då var skolan över, finito,slutt.
Begav mig upp på gymmet. Eftersom att jag inte kunnat träna dess mer de två veckorna jag varit sjuk, så blev det ett sjuuuukt hårt pass där på en timme (eller det kändes nog mest tungt bara för att jag har hunnit förfalla under de här två veckorna).
När jag tränat färdigt var armmusklerna helt slut, men benen hade kvar massor med överskottsenergi, så jag skuttade iväg mot kullen. Hann ända till backhoppan innan min far kom och mötte mig med bilen :) Någonstans efter tjottivägen kände jag att min träning inte var över, utan jag bad lille far att släppa av mig tre km hemifrån. Fick mig en litenjoggingtur där :)
Efter det var jag dock alldeles slut, så jag lade mig i min mjuka sköna säääääng och..snaaaaaaaaark!
När jag vaknade sådär 45 minuter senare var det dags för käk, tätt följt av en hel del vedklyvning.
Det var hela historien :) Skulle nog behövt ett litet träningspass idag också egentligen, men foten har inte varit barmhärtig nog för att låta mig ta itu med det. Istället fick det bli lite mer övning-ger-färdighet med yxan. Det ger en hel del träning det med :)
Tråkigt nog lastade jag en skål full med chips och cheez crunches.. som råkade ta slut pga min närvaro :S 

Nåväl, får motionera bort skräpet imorgon. Fast.. Jag har ju hört att träningsvärken alltid är värst två dagar efteråt :S
Men, DET SKITER JAG I! :) För något annat jag har hört är att medan man tränar så försvinner träningsvärken, hahaaa!

Ett blogginlägg av detta långa slag har jag inte lyckats åstadkomma på väldigt väldigt länge. Men det kanske är för att jag klokt nog, i vanliga fall, tar beslutet att inte skriva ner all denna strunt :)

Nu ska jag luta mig tillbaka och som i en dvala? flyta igenom några avsnitt av Ugly Betty :)

Edvin i full frys är skööön, och för övrigt är jag förlorad i läxornas land. Jo förresten, idag såg jag en älgmage som låg bredvid vägen och såg ut som en sten.
Tycker att det enda jag har åstadkommit utanför skolan den här veckan är sovit, pluggat och haft ont i magen. Idag är första dagen jag faktiskt har varit utanför dörren efter det att jag kommit hem från "plugget".
Imorgon kl 08.00 har jag kemiprov, iyeeehy vad jag längtar, som Borat brukar säga; "NOT"
Efter provet slipper man tänka på kemin i alla fall. Då är det bara fysikprovet kvar nästa vecka, sen blir det förhoppningsvis lugnt. (Eller ja, lugnt blir det aldrig, men i alla fall lugnare).
Nu blir det lite mer plugg innan jag sticker och "fjädrar i bädden" citerat av en viss.. snuppe :P

Citerat av en av brorssönerna tidigare idag:
"Bara för att hon liknar gubben på Pringlesburken behöver jag väl inte vara kär i henne?!"
Nåja, han är ju ganska handsome? :)

Morgondagens kom ihåg (eftersom att jag inte kom ihåg det idag):
* Fylla på telefonen!

Jag tycker att tiden går jäkligt fort när man har lov. Ledigheten hinner knappt börja så är sista dagen ett faktum.
Har tillbringat förmiddagen med att titta divese olika repriser på 4an (eftersom att det är den mest sevärda kanalen vi har för stunden) och pluggat lite till fysikprovet. Äsch.
Ska vänta tills håret blir torrt, sen bär det av ut till solskenet, som för tillfället har försvunnit.

Den här dagen har jag varit alldeles.. Lycklig :) Vet egentligen inte vad det är som har varit så bra, men detbörjade nog på morgonen när jag och fasan var och handlade på Coop. Steg upp halv nio mitt i lovet! Det är inte likt mig :)
När jag kom hem var vädret toppen, men förkyld som jag är, så bestämde jagmig för att håll mig inne.

Fick just höra en dålig nyhet, så nu vill jag inte fortsätta skriva :(

Lovet har knappt hunnit börja och jag har åkt på väärldens förkylning. Inte för att vara en sån där pessimistisk.. liten tomte, och se in i livets alla mörka vrår, men nog i jädraranamma har jag all rätt till att vara på dålgt humör idag. Har inte ens en film att slå igång! Vad ska jag sysselsätta mig med? Jag vill ha mat, men jag kan inte äta hela tiden. Har sådant sötsug - eller vad det nu är - att jag bara vill dränka mig i påskägget, men jag har en så obarmhärtig halsbränna att jag inte kan det heller.
Har även ont i största delen av min kropp, så jag tillåts inte att sitta, ligga, stå eller gå utan att jag håller på att gå sönder. Kan inte sova heller eftersom att jag glömde nässprayen i påsen med påskägg, som morsan har gömt på något supersäkert ställe, utan att dö för att jag inte kan andas. Har inte heller några halstabletter, hasbränne-dödare eller näsdukar.

Tycker riktigt synd om mig själv idag, hah. Aaaaaj, nu stack det till i benet. Kanske fick men efter det jag såg på vägen hem där tidigare idag.
Nåväl, nu ska jag inte sitta och gräma mig som en pensionär med ledvärk längre, utan försöka kmma på något lite vettigare.
Det kanske är brock jag har. Såg en gång på tv om en gubbe som hade så många olika symptom för olika sjukdomar att ingen läkare kom på vad det var han led av. Så kom det en smart doktor och märkte att det rann ut hjärnvätska från hans öra. Det visade sig att han hade brock i örat och att hjärnan höllpå att sippra ut.
Förhoppningsvis är det inte lika illa för mig. Det har i alla falla konstaterats att jag har en vaxpropp. Det är kanske så det börjar?
Nåväl, det åerstår att se ifall att hjärnan sitter kvar efter jag har varit på vårdcentralen och sugit ut "den lilla igentäppnigen i mitt öra som orsakar min tillfälliga dövhet".

Som Mika säger:
"KERCHING"