Sara

Det är väl i stort vad min helg har hanldat om. Spriten vi drack igår när vi såg den dåliga filmen innan vi skulle på partttty luktade rakvatten. 
Började kvällen hos Mia, och sen skulle vi till mbgt och kolla lite fiiiiilm (eller partaja, vem vet?), men vi råkade missa bussen så då blev det tillbaka till Mia och käka lite nudlar och vänta på nästa buss. Den gick 23.20 och vi lyckades till våran lycka att komma med den. Vistelsen i mbgt blev dessvärre inte lång, för morsan och farsan vägrade låt amig sova på stan. Tyyypiskt!

Nåväl, man ska inte älta det förgångna, och ej heller grubbla över framtiden. Det är som att pissa på nuet. 
Bleeh.. Men ibland är det nästan att man måste det.
Eller måste och måste, men man har ju inte dess mer att göra så det blir väl så automatiskt :P


Imorgon är det måndag igen. Juuublar verkligen av lycka! Skolan som jag verkligen älskar..
Helst när man måste sitta där på trafikkunskapen en timma på morgonen, och efter det vänta i fyra timmar på nästa lektion. Nä hojja.
Jag som hade kommit på den ultimata lösningen på mitt problem. Måndag-förmiddagar är ju perfekta för att sticka till gymmet, yiess! Och så går jag och sabbar foten så jag inte frå träna på tre veckor. Hmmmm. Hade ju iofs kunnat träna armarna, men då måste man ju först krycka sig upp för alla backarna till gymmet, och det ser jag inte fram emot, så jag vet inte riktigt var jag ska göra.
Annars finns ju alternativet att gå och våldgästa någon, men de flesta jobbar ju eller har skola sååå det går ju inte riktigt. De få som nu råkar vara hemma vill väl ine ha mig dit, så jag vet inte om jag törs.
Haha, vilket dilemma.


Känns som att jag skulle vilja ligga i sängen och bara täääänka i flera månader. Slippa allt och försöka få ordning på mitt ihoptrasslade liiiiv. Varför är det mesta, (jag ska inte säga allt,) så komplicerat?
Finns oräkneligt många olika vägar man kan välja för var sak man gör, och ändå är det den längsta och mest invecklade vägen man tar till slut.
Varför gör man det så jobbigt för sig själv ?
För det är ju faktiskt inte någon annan än jag själv som gör mina val,  och som i sin tur gör att det blir så tjorvigt och oredigt som det råkar vara.

Aja, inget blir bättre av att man sitter och är pessimistisk. Ta itu med problemen är väl det enda man kan göra.
Eller så kan man ju alltid lägga det på is ett tag, och vänta på vad som kommer hända sedan.
Inte för att jag vet vad det är för problem jag har egentligen. Får nog försöka komma på det först. Känns bara som att jag har fått en släng av det.. lite mer negativa, igen.  
Nää, man ska inte sitta för mycket vid datorn. Det är nämligen här man sitter när man tänker på.. allt det där som inte är såå bra. Och så är det.  
Nu ska jag gå på jakt efter problemen och se dem i vitögat (vitögonen?), bara jag hittar dem.



Det högsta är ej att aldrig falla, utan att resa sig efter varje fall.