Vasaloppetkänsla och Salvekvick - Hallelujah moment
Äntligen är skoldagen över. Började nästan tro att den aldrig skulle ta slut. De första tre timmarna var helt ok, faktiskt. Fick sådan där vasaloppet-känsla på engelskan till och med (;b)
Ska inte berätta hur en sån känns, för då kanske reaktionerna blir desamma som Julias; "Du är fan den skummaste person jag känner" (OBS! Gunde Svan är inte inblandad i någon del av något av det jag skriver om). Så jag har ju någon jag kan vara.. inte alldeles fullt normal tillsammans med :P
"Nu är det bara de små blå fåglarna från Aladdin som fattas" (Julia) haha.. Vad får man då? Den ultimata Vasaloppetfeeelingen? Mjaaa, tror det kanske är någon annan känsla, förhoppningsvis.
Nåväl, kl 12 när engelskan fick sitt slut så var det lunch (vilken följdes av ett två och en halv timmes hål). Vid ett-tiden var jag sådär lagot leds på att.. bara sitta. Påminner faktiskt om den där gången på Arlanda, när vi skulle sitta och väänta på planet till Bulgarien i nästan ett helt dygn. Bläsch.
Men i alla fall så satt jag i biblioteeeket och försökte somna eller något annat som skulle kunna tänkas få tiden att gå fortare. Jag lyckades inget vidare.
När klockan äntligen (:F) slog 14.20 och vår första datakunskapstimme skulle börja så var min väntan till slut över. Yiess, äntligen skulle jag få göra något som var av mer värde än att bara sitta.
Lektionen började lite fint med "Hej, det är jag som är Åsa Fjansson" och fortsatte med.. "Vad hetej ni?" "Ok, nu får ni sluta" (Fast utan R)
Otroligt. Jag fattade knappt att lektionen ens hade börjat. Var det det här jag hade suttit och väntat på i två och en halv timme? + att jag fick sitta och vänta i ytterligare en timme på bussen efter det.
Jaja, jag är ju hemma nu i alla fall. Så man ska inte klaga. Tror jag. Det var något sådant; Hemma - snäll, Borta - spela roll, bete dig hur du vill, tyyp. Nämen, nu ska jag nog gå och roa mig med något innan jag lyckas kläcka ur mig något ännu dummare än det tidigare nedkluddade.
Fast det är nog näst intill omöjligt..
Det är så här man blir när man går natur, så gör för guds skull inte det. För eget erat bästa!
Rubriken har väl inte något riktigt sammanhang med det som står i texten, annat än orden ;P Nämen.. Borde dra ner på min nivå skum och mystik. Den dåliga humorn borde också åtgärdas.
Livet är så mycket mer än bara.. kaviar? Salvekvick, salvekvick! (Något på insidan. Som inte ni förstår. Döm inte utan att veta ;b)
Ska inte berätta hur en sån känns, för då kanske reaktionerna blir desamma som Julias; "Du är fan den skummaste person jag känner" (OBS! Gunde Svan är inte inblandad i någon del av något av det jag skriver om). Så jag har ju någon jag kan vara.. inte alldeles fullt normal tillsammans med :P
"Nu är det bara de små blå fåglarna från Aladdin som fattas" (Julia) haha.. Vad får man då? Den ultimata Vasaloppetfeeelingen? Mjaaa, tror det kanske är någon annan känsla, förhoppningsvis.
Nåväl, kl 12 när engelskan fick sitt slut så var det lunch (vilken följdes av ett två och en halv timmes hål). Vid ett-tiden var jag sådär lagot leds på att.. bara sitta. Påminner faktiskt om den där gången på Arlanda, när vi skulle sitta och väänta på planet till Bulgarien i nästan ett helt dygn. Bläsch.
Men i alla fall så satt jag i biblioteeeket och försökte somna eller något annat som skulle kunna tänkas få tiden att gå fortare. Jag lyckades inget vidare.
När klockan äntligen (:F) slog 14.20 och vår första datakunskapstimme skulle börja så var min väntan till slut över. Yiess, äntligen skulle jag få göra något som var av mer värde än att bara sitta.
Lektionen började lite fint med "Hej, det är jag som är Åsa Fjansson" och fortsatte med.. "Vad hetej ni?" "Ok, nu får ni sluta" (Fast utan R)
Otroligt. Jag fattade knappt att lektionen ens hade börjat. Var det det här jag hade suttit och väntat på i två och en halv timme? + att jag fick sitta och vänta i ytterligare en timme på bussen efter det.
Jaja, jag är ju hemma nu i alla fall. Så man ska inte klaga. Tror jag. Det var något sådant; Hemma - snäll, Borta - spela roll, bete dig hur du vill, tyyp. Nämen, nu ska jag nog gå och roa mig med något innan jag lyckas kläcka ur mig något ännu dummare än det tidigare nedkluddade.
Fast det är nog näst intill omöjligt..
Det är så här man blir när man går natur, så gör för guds skull inte det. För eget erat bästa!
Rubriken har väl inte något riktigt sammanhang med det som står i texten, annat än orden ;P Nämen.. Borde dra ner på min nivå skum och mystik. Den dåliga humorn borde också åtgärdas.
Livet är så mycket mer än bara.. kaviar? Salvekvick, salvekvick! (Något på insidan. Som inte ni förstår. Döm inte utan att veta ;b)
Kommentarer
Trackback