Sara

Det känns otroligt skönt att dagarna bara försvinner en efter en. På 242 timmar har jag inte sett skymten av dig, och jag behöver bara vänta i ungefär 96 timmar till innan jag får hålla om dig igen. (Känns för överambitiöst att börja räkna minuter och sekunder ;)
Nämen 11 av 15 dagar avverkade, snart är du här igen =) Hoff vad jag längtar. Kommer för övrigt gräva ner mig i skolarbete i veckan så förhoppningsvis kommer tiden inte stå still.
Vill bara att klockan ska bli lite senare så jag får gå och sova och invänta morgondagen. Den här förbannade nack- + huvudvärken skulle inte heller vara dum om den försvann. Kan inte göra någonting tack vare det.
Låg och pluggade lite teori, vilket gick åt skogen eftersom jag varken kan ligga, sitta, tänka, röra på mig, vara still och dyl. Har varit på massage idag, är det inte meningen att det i alla fall ska bli lite bättre då?
Just nu känns det som att jag antingen vill supa mig full på allt alkoholhaltigt vi har i kylskåpet, eller borde tröstäta en smula eller tre. Haha, ja jag vet inte alls.
Hoppas det har släppt till imorgon i alla fall för jag har inte tid att vara borta från skolan, punkt slut.

Sitter och lyssnar lite Razorlight för tillfället och tänker tillbaka lite på sommaren. Just nu vill jag bara gråta eftersom att du inte är här och delar minnena med mig, men som sagt; Tiden kommer bara att springa iväg och jag hinner inte reagera så är du hemma igen.
Bara den här saaataaaans (för vems är det annars?) nackvärken och tillhörande huvudbank tar och ger sig iväg omedelbums! Jag vill inte ha er som kompisar längre, så försvinn bara!
Passa dig, jag kanske skriver en ont-i-nacken-sång! Och fråga Berit hur det känns ;)