Sara

Jag sitter som försjunken i en dvala och är inte medveten om vad som händer runtomkring mig. Musiken hörs lite avlägset i bakgrunden. Allt är som så långt borta. Du är så långt borta, och snart lyfter planet som tar dig ännu längre bort ifrån mig.
Inspirationen till allt är som bortblåst, bara sådär. Orkar inte ta itu med någonting. Träningen känns alldeles för ointressant för att det ska hända något på den fronten. Läxorna känns mindre lockande än någonsin, såsom allt det andra också. 
Jag vill inget hellre än att du ska komma hem så jag får krama dig. Hålla om dig ända tills armarna blir till spaghetti.
Du åkte för fem dagar sedan, och om dubbelt så lång tid är du hemma igen. Hoppas jag.
Försöker sysselsätta mig så gott jag kan så att jag ska få något annat att tänka på. Det fungerar en liten stund men sen sätter den sabla tankeverksamheten igång och då är det kört. De stunderna är det bara du som cirklar omkring i huvudet.
Det blir jobbigare och jobbigare för var dag du är borta, men får trösta mig med vetskapen om att det är en dag mindre tills du kommer hem varje gång klockan slår midnatt.
Dagens telefonsamtal gjorde mig så mycket gladare, men gjorde samtidigt allt så mycket jobbigare. Jag behöver dig här nu. Men det finns inget annat jag kan göra än att vänta.

Saknaden är svår, men samtidigt nyttig? Det är nog bra att få sakna något man älskar, åtminstone för ett tag.. 
Jag har en så ofattbar tur som har hittat dig! Och något ännu otroligare är att du känner samma sak.
Du är en underbar människa, och är en bland de finaste, roligaste, "coolaste", hjälpsammaste, lyhörda och starkaste personer jag känner.
Din jättehärliga personlighet är något som jag avgudar. Finns det någon annan som dig? Knappast! =)

Jag är jätterädd för att förlora dig, men börjar inse att det mest är onödigt grubblande. Det återstår att se hur det fortsätter, men ett som är säkert är att jag inte vill fortsätta framåt utan dig vid min sida. Du har blivit en så stor del av mitt liv de senaste månaderna och har hjälpt och stöttat mig ofattbart mycket.
Det är inte många som kan göra mig lika glad som du kan, men jag har turen att ha några underbara vänner som också har den förmågan.

Jag älskar dig Tobias, och jag vill inget hellre än att göra de där sakerna med dig som vi har pratat om. Mina svar kanske har verkat luddiga men det är för att jag har blivit så skakig i rösten och inte fått fram de rätta orden.
Jag vill göra allt tillsammans med dig. Du vet.. Du är något bland det finaste jag har och jag vill för allt i världen inte mista dig.
Ett blogginlägg kan inte på långa vägar beskriva mina känslor, men jag försöker så gott jag kan.
När jag ska beskriva dig vet jag inte alls var jag ska börja, det går inte, det finns ingen början. Det finns inget slut.
Du är oändlig, unik och.. helt enkelt obeskrivbar!

Jag älskar dig.