Sara

Jag kan ju säga - utan att överdriva, att den här dagen inte har varit min dag.

Började med att stiga upp på morgonen och skolka från skolan. Orken att ta sig dit fanns inte. Var i skolan första dagen, efter det är det sjukanmälningar som har gällt.
Även fast jag har viktiga prov, och jag inte får missa lektioner, så går det inte att ta sig till skolan på något möjligt vis. Då kommer den automatiska följdfrågan; Hur ska jag klara det här?

Är inne i en rejäl "svacka" återigen. Livet känns piss, och utan dig vid min sida - ännu mer piss.
Jag tänker inte skriva ner vad största delen av kvällen har bestått av för sysselsättning. Det är inget jag föredrar att roa mig med kan jag säga.

Sista halvåret i trean har just börjat och jag funderar på om jag kommer att klara av det eller inte. Det lutar mot det senare.
Jag ska dock göra så gott jag kan, och försöka trycka in så mycket kunskap jag bara kan i.. det lilla stycke som är kvar av min hjärna och dess tillhörande hjärnceller, de sista månaderna innan studenten.
Hyfsade betyg är ett minne blott. Orken är slut sen i november och den har inte lyckats hitta mig under jullovet heller så hoppet är nästan obefintligt.

Nu försvinner jag, bort i en annan värld, och jag vill inte vakna upp förrän allt har ordnat sig.


"It can't rain all the time"