Sara

Just nu känns allt bara upp-och-ner. Det är sommar, jag har börjat jobba veckan efter studenten och slutar sista augusti. Men sen då?
Har några rester kvar i skolan som jag ska göra bort.
And then?
Söka jobb. Again.

Känner mig kluven inför alla val och beslut. Är även trött på alla dessa idiotiska missförstånd och smågräl som dyker upp är man minst anar det, och jag ställer mig ofta frågan; Varför?
Mitt självförtroende är nada att hurra för och det gör att jag har ganska svårt med att lita på andra, eller är det mig själv jag inte litar på?
Givetvis litar jag på människor som verkligen visar var de står, men snabbt kan förtroendet slås omkull. Jag är inte en sådan som ger folk hur många chanser som helst, bara det antal de förtjänar.

Jag vill att livet ska vara lätt att leva, en dans på rosor. Visst, man kan inte ha kul jämt och ständigt men jag säger NEJ TACK till denna misär. En eller annan motgång är väl nödvändig, men inte hela tiden va?
Ständigt grubblande, ältande och bekymmer upp över öronen. Jag vill inte ha det så.

Nu ska man ta klivet in i vuxenlivet.. verkligheten.

Sitter och lyssnar på musik från förra sommaren - faktiskt den bästa jag upplevt. Allting har förändrats sedan dess.
Skola till jobb.
Obrydd till ansvar.
Från att alltid ha en extra peng i fickan till absolut ingenting över huvudtaget =P

Nu låter det som att allt har förändrats till det sämre, men så är det absolut inte. 
Har gått från singel, till förhållande, senare även till sambo. I Augusti firar vi ett år =)
Flyttat från mor & far.. "fått en till familj", helt enkelt :) 

It can't rain all the time. Efter regn kommer solsken. Ett steg bak, två fram.
Listan kan göras lång och jag är övertygad att denna knapra period kommer övergå i en så mycket bättre tid.
Jag vet det =)